Finländsk formhistoria - kort introduktion
Under 1800-talets nationella strävanden i Europa, lägger att antal av Finlands främst konstnärer, författare och musiker de grundstenar som format den Finska nationen och identiteten. På samma sätt som en grupp unga och radikala balter (tyskarna i Estland och Lettland) lyfter fram de nationella språken estniska och lettiska som centrala i nationsbyggena, skapar de finländska författarna och konstnärerna, varav de flesta är svensktalande ett nationsbygge grundat på myter och ett framlyftande av de finska språket.

Centralt i detta nationsbygge är mytologiseringen av Karelen - den sk karelianismen. I mitten av 1800-talet gör författaren Elias Lönnrot ett antal fotvandringar i Fjärrkarelen där han samlar in berättelser och runosånger. Dessa bildar underlag till Kalevalaeposet, en sago- och skapelseberättelse som sedan blir en röd tråd i nationsbygget. Under senare delen av 1800-talet försöker den ryska centralmakten öka kontrollen över sina randområden i Baltikum och Finland genom russificeringskampanjer. Konvertering till ortodoxa kyrkan och övergång till ryska språket är kärnan i dessa kampanjer för att utplåna andra etniska identiteter. De viktigaste symbolerna för russificeringskampanjerna är de stora nybysantinska katedraler som uppförs på centrala platser i randområdens huvudstäder, Uspenskijkatedralen i Helsingfors, Alexander Nevskijkatedralen i Reval/Tallinn och Den heliga moderns katedral i Riga.

Som en stark reaktion mot denna russifiering följer vid 1800-talets slut en mängd konstnärer i Lönnrots spår. Axel Gallén och Mary Slöör gör sin bröllopsresa till Fjärrkarelen 1890. Resan kommer att bilda underlag till en stor del av Galléns (från 1907 Akseli Gallen Kallela efter förfinskning av sitt namn) konstnärskap. I Galléns fotspår följer Jean Sibelius, Eino Leino (tidigare Armas Lönnbohm) med flera. Även arkitekten Eliel Saarinen hämtar sin inspiration i Karelen. I tidens anda anammar man nationalromantiken, en parallell konstriktning till jugend, som hämtar inspiration från myter och folkkultur.

I Finländsk kultur skapar detta en blomstringstid med Gallen Kallelas Kalevalasviter, Sibelius tondikt Finlandia samt Eliel Sarrinens mytiska byggnadsverk som Pohjalahuset på Unionsgatan i Helsingfors och järnvägsstationerna i Viborg och senare Helsingfors. I dåtidens världsutställningar får den finska nationalromantiken sitt internationella genombrott. Dessa utställningar fungerar även som generalrepetitioner för en självständig nation.

Med Finlands självständighet 1918 blir även Gallen Kallela general Mannerheims rådgivare i kulturfrågor och skapar då en mängd nationella symboler som uniformer och flaggor.

På 1930-talet präglas Finland internt av språkstrider och formmässigt gör funktionalismen sitt stora genombrott med Alvar Aaltos geniala och omfattande byggverksamhet som bildar ett totalt brott med nationalromantiken. Vid den här tiden uppförs bl a Viborgs stadsbibliotek och sanatoriet i Pemar efter Aaltos ritningar. Andra världskrigets bildar ett skarpt brott i Finlands historia. Fredsfördraget med Sovjetunionen är mycket hårt. Finland tvingas betala världshistoriens största krigsskadestånd samt avträda hela Ladogakarelen och Karelska näset till Sovjetunionen.

De mycket hårda ekonomiska villkoren och förlusten av det nationens mytologiska hjärta - Karelen bildar en bakgrund att förhålla sig till för efterkrigstidens nya generation av konstnärer och formgivare som kommer fram under 1950- 60-talet. Vuokko Nurmesniemi bryter i början av 1950-talet helt med den rådande normen av småblommiga textilmönster. Hon skapar en en ny stil av rena färger och former i en radikalt avskalad modernism, först i Marimekkokollektionerna och sedan i de egna kollektionerna. På samma sätt bryter Björn Weckström i början av 1960-talet med den traditionella synen på smycken genom att skapa kollektioner i plast och silver som formmässigt bryter mot tidigare normer dyrbara material och formspråk.